Ålshults Herrgård var från början en bruksvilla som uppfördes under 1700-talet på ett gods som ägdes av rikskanslern Axel Oxenstierna och på 1930talet blev det Husebyfröken Maggie Stephens residens. 

historik

Runt 1634 uppfördes ett järnbruk med en masugn av nederländare Jan van Gents.

 

Efter Jans bortgång 1641 fortsatte hans änka Bartge Jacobsdochter att driva bruket. Några år senare slog hon sig ihop med Huseby bruks förvaltare Christoffer Klatt, både på det professionella och privata planet. 

 

Basråvaran för järnbruket var sjömalm (myrmalm hade marginell betydelse). Järnbruket var ett gjutgodsbruk. Masugn med gjuteri. Driften vid Ålshults järnbruk inriktades på gjutgods såsom kanonkulor, järnkakelugnar etc. som bl.a. exporterades till Karlshamn och sedan vidare till Danmark där många köpare fanns.

En stor del av gården tillhörde därefter riksadmiralen friherre Carl Carlsson Gyllenhielm. Andra släkter på Ålshult har varit Sanlichs, Blom, Bergqvist, Fornander och Rudbeck. 1811 såldes Ålshult igen till bröderna och grevarna Malcolm och Hugo Hamilton som hade köpt Huseby Gods men verksamheten blev mindre lönsam och lades ner midsommardagen 1827.

 

Efter att brukspatronen Joseph Stephens hade köpt Huseby Gods 1867 gick också Ålshults Gods över i hans ägo.

Joseph Stephens föddes 1841 i Stockholm och var son till den engelske språkforskaren och fornforskaren George Stephens. Joseph Stephens kom till Sverige för att studera och blev under sin tid i Stockholm god vän med prästsonen Gunnar Olof Hylten-Cavallius från Vislanda, som rekommenderade honom att utnyttja de sjunkande fastighetspriserna och köpa en herrgård i Småland. Under 1860-talet reste Joseph till Indien för att arbeta som järnvägsbyggare s.k. ”Constuctor” vid The Great Indian Peninsular Railway. (G.I.P.R). Han gjorde även affärer med bomull och roade sig med att jaga i detta de nya möjligheternas land.

 

Den 9 augusti 1867 skrev Joseph Stephens under köpekontraktet på 600.000 riksdaler. Det var nog inte bara Hylten-Cavallius övertalningsförmåga som lockade Stephens till köpet utan också Hylten-Cavallius dotter Anna. Joseph Stephens blev blixtkär i den 19-åriga flickan och redan efter några veckor förlovade de sig. Men Anna Hylten-Cavallius slog dock upp förlovningen och Joseph Stephens återvände till Indien. Men efter några år kom han tillbaks och arbetade upp jordbruk, skogsbruk och järnbruk på Huseby där han blev en riktig Brukspatron. I 1880 gifte Stephens sig med Elisabeth Kreuger, dotter till Amiral Kreuger som var kadettkamrat med Konung Oskar II. Elisabeth hade dessutom varit hovdam. Knappast ett år senare föddes parets äldsta barn, Florence och åren därpå föddes hennes systrar Mary 1882 och Maggie den 23 september 1883.

 

Flickorna uppfostrades genom en guvernant som gav dem en god allmänbildning och lärde dem hur man uppträdde så "salongsmässigt" som det anstod en flicka av god familj för att bli presenterad vid hovet och förhoppningsvis rikt och passande gift. Mellan familjen och den kungliga familjen fanns mycket nära kontakt med en hel del besök av Kungen Oscar II och hans son Kungen Gustav V på godset.

 

När Joseph Stephens gick bort 1934 var två av hans döttrar ogifta och en frånskild. Florence Stephens ärvde Huseby med närliggande gårdar medan Torne Gård och Lästad gick till Mary, och Maggie Stephens fick Ålshults Herrgård.

 

Ålshults huvudbyggnad är från slutet av 1700-talet byggdes ut på 30-talet. Tre flyglar byggdes till. Huset fick en inredning enligt 30-talsmodet med bland annat tak med stuckatur i mörka färger, ekparkettgolv i olika mönster i varje rum, centralvärme, öppna spisar med spiselkransar i marmor. En engelsk park anlades på början av 40-talet.

Fröken Maggie Stephens lämnade Huseby 1936 och bosatte sig på Ålshults Herrgård. Med henne flyttade betjänten Karl Sjösten, mamsell Johanna samt förvaltaren Arvid Almskog. Betjänten och förvaltaren stannade resten av sina liv kvar i tjänst hos fröken Maggie. Mamsell Johanna hade varit hushållerska på Huseby sedan 1900. Betjänten Karl skötte parken med tillhörande köksträdgård och serverade middagen för fröken Maggie.

 

Bland hennes andra intressen var konst en av de viktigaste och fröken Maggie ägde många vackra tavlor och konstföremål. Hon var också en flitig samlare av silver, konstglas och kinesiskt porslin. På väggarna i hela huset hängdes massor med tavlor och tallrikar. Många konstföremål ställdes upp i dem olika rum i huset.

 

Under 50-talet blev Maggie sjuk under längre perioder och behövde hon allt oftare sjukhusvård. Ofta residerade hon vid hennes syster på Torne gård.

 

Fröken Maggie Stephens var den första av systrarna som gick ur tiden. Hon hade varit sjuk i cancer sedan en längre period och hon dog den 18 mars 1958 i sitt hem. Efter begravningen fördes hon till Solna kyrkogård, där hon begravdes i den Stephenska familjegraven.

 

Stor uppmärksamhet uppstod efter hennes död när det visade sig att en svår sjuk Maggie, som hade skrivit flera testamenten, i den sista versionen som daterades från november 1957, hade testamenterat hela hennes förmögenhet till hennes läkare dr. med. Fredrik Koch. Koch var läkare på Kristianstads lasarett och hade varit under en kort period vårdat Maggie Stephens.

 

Att inte dem två lagliga arvingar, båda Florence på Huseby och fru Mary på Torne fick ärva men att en förmögenhet på flera miljoner med 2000 ha skog, sågverk, monsterjordbruksverksamhet och inte minst hela hennes konst- och antiksamling skulle gå till en husläkare, väckte stor förvåning och uppmärksamhet i trakten av Ålshult och Huseby.

 

De Husebysystrarna kunde inte godkänna testamentet och de inledde en rättslig process men domstolen ansåg att testamentet var giltigt och att Koch kunde ärva hela hennes förmögenhet.

 

Inte bara pengarna och skogen med verksamheten övergick men också en del av hennes mest dyrbara konst och antikföremål till legatarien. Största delen av hennes föremål såldes däremot på en auktion i Skåne och på sånt sätt spreds allt över olika antikköpare som senare vidaresålde Maggies föremål till privatpersoner – utan att känna till proveniensen.

 

I 1961 avstyckades herrgården med park från det övriga godset med skog, sågverk och jordbruksverksamhet. En stiftelse skapades och fick namnet Maggie Stephens Stiftelse för Medicinsk forskning, som finns till och med idag.  Stiftelsen var knuten till Lunds universitet. Från stiftelsens fond kunde man söka stipendier, bidrag till medicinsk forskning, studieresor, kongresser m.m.

 

Syftet var att herrgården skulle användes för vetenskapliga sammankomster och styrelsemöten. Stifelsen instiftare och Koch var under perioden 1961-1983 ordförande. Men i själva verket har herrgården stannat tomt under många år. Sågverket lades ner under 60-talet och i samband med att järnvägen Karlshamn-Vislanda som hade station i Ålshult hade lagts ner, stannade livet på godset helt och hållet av. Folk på godset drog bort och parken – som en gång vår hennes paradträdgård förvildade.

 

I 1983 avled Koch. Samma år avvecklades stiftelsens verksamhet på Ålshult och flyttades allt till universitetet i Lund.

 

Samma år stiftselsen herrgård med tillhörande park till en privatperson.

 

Huset har sedan slutet av 80talet ägts av ett flertal privatpersoner. Den helt förvildade parken fick under 90-talet en omfattande renovering. Inredningen av huset har självklart ändrats och byggnader runt och omkring huset har kommit till.